VERKLIGHETENS FOLK 2.0

2019-11-02

Det var för tio år sedan, som den dåvarande KD-ledaren Göran Hägglund etablerade begreppet “verklighetens folk”. Den hygglige Hägglund spelade ut populistkortet och profiterade sorglöst på de antietablisemangsströmningar som då hade börjat bli märkbara, men som sedan dess har tilltagit i styrka och fått brett genomslag, inte bara i Sverige.

Jag tänker på detta, när jag hör en radiointervju med producenten för en serie föreställningar på en av våra främsta teaterinstitutioner i samarbete med Sveriges radio P4. Mannen tycks sprickfärdig av stolthet när han understryker att scenen och etern kommer att befolkas av vanliga människor och att de kommer att berätta om sina egna liv! Underförstått: inget hittepå, som hos William Shakespeare eller Kristina Lugn, utan verkliga berättelser. Och inga krävande skådespelarutbildningar eller skrivarkurser som stör mötet mellan dessa vanliga människor och deras publik.

I vilken annan bransch skulle någonting liknande utgöra ett säljargument? “Kom och ät på vår restaurang! Kocken saknar garanterat utbildning, hon är en helt vanlig människa!” “Din bypass-operation kommer att utföras av Rune här och, tro mig, han tillhör inte eliten!”

Hur blev det så här?